Idag fyller Garp 6 år!

Vilken resa detta har varit och är fortfarande, vi tar det från början.

Här kommer historien om Garp......

Garp kom in i mitt liv i början av 2006 han fanns då som omplacering på Strandsmedjans kennel. Han flyttade hem till mig och allt funkade bra till en början, lugn som en filbunke var han och helt ok att umgås med.

Garp var då 1 år.

Inte så långt senare började hans hudproblem dyka upp, det blev många veterinärbesök innan jag hittade rätt och fann Dermatologen Kerstin Bergvall på Djurakuten. Där konstaterades att han hade allergi mot kvalster, pollen, gräs med mera.....Jag hade nu en allergihund!

Garp började sin medicinering och den långa resan till ett bättre allergiliv.

Garp äter numera dagligen allergimedicin, badas med ett speciellt schampo för att minska klådan och går även under behandling för hyposensvaccinering.

Jag ger honom en spruta 1 gång i månaden i nacken för att allergin ska blir bättre, det har den verkligen blivit! Men resan hit har inte varit rolig, vi behövde vara 3 personer i början för att överhuvudtaget kunna sätta sprutan i honom förut. NU sitter han med förväntan i blicken när jag tar fram sprutan, jag har dock munkorgen på honom fortfarande för min säkerhet.

Garp löste alla sin problem med munnen och tänderna förut!

                                       Vi hann tävla innan jag valde att pensionera Garp för alla hans krämpor. Här är bilder från LKL 1 på Nacka BK.

Se minsann vi fick i alla fall en 10:a   

När Garp var runt 4 år så hade han haft några skov av smärta från nack/rygg regionen. Så då startade hans stora utredning var allt det onda kom ifrån.

Vi började med slät röntgen och det slutade med magnetkamera undersökning på Strömsholm. Garp är inte den hunden man gärna släpar med sig till veterinären, han är rädd och försöker skydda sig genom utfall och att bita de som som ska undersöka honom. Som tur är har jag ett par veterinärer på Djurakuten som vet precis hur han skall hanteras.

Han ska hanteras med lugn och ro innan sederingssprutan, vissa veterinärer blir skärrade av hans beteende. Men det har jag lärt mig på denna resa att sådana veterinären gynnar inte våra besök. Så de får inte undersöka Garp!

        Här ligger han och sover efter magnetkamera undersökningen på Strömsholm! Det blev en stor chock för mig det svaret......

Eftersom han inte går att hantera av andra så fick jag vara kvar och passa honom tills han vaknade, i vanliga fall lämnar du hunden och hämtar den dagen efter.

Svaret: Diskbråck i nacken och en gammal fraktur i nacken.

Reaktion: Borde inte min hund vara död? Han har ju brutit nacken.

Jag bröt totalt ihop av detta resultat. Många tankar for runt i mitt huvud.

Men jag beslutade att ta hem honom.

Väl hemma började nästa långa resa mot ett någorlunda smärtfritt liv.

Herregud innan jag hittade rätt med vad som framkallar smärta och vad som inte framkallar.....Mycket är ändrat här hemma sen dess. Jag har till att börjat med tagit ner honom runt 8 kg i vikt för att han ska klara skoven bättre.

Han har gått på akupunktur, sjukgymnast, rehabprogram, vikter på benen, klövjeväska, han får inte simma så mycket, han får inte leka obehindrat med andra hundar, han får inte vara lös lika mycket och ja det blev många förändringar!

Men om jag väljer att ha en allergihund OCH samtidigt en rehabhund så innebär det många måsten av mig som ägare.

Jag vill ge min hund det bästa liv han kan ha! Den dagen då min hund alltid går på smärtstillande då är det dags att få somna en sista gång......

Den dagen är inte här ännu   

Den här bilden är tagen på Garps 4 års dag, den dagen fanns det många tårar med i bilden eftersom jag trodde att det var hans sista födelsedag i livet!

Men ack så fel jag hade......

Dessa bilder är också från den dagen, han var lyckligare än någonsin.

Som sagt när allt det här kom upp till ytan så valde jag att bara ha Garp som en sällskapshund utan tävlingsambitioner. Vi tränar självklart fortfarande mycket men idag tränar vi och till 99 % av tiden har vi skitkul = Kraven har minskat!

Vårat samarbete är helt fantastiskt nu!

Han tränas i uppletande....

Och lydnad......

Samt spår så klart   

Jag har lärt mig väldigt av Garp, han har lärt mig av vara en lugn och trygg förare. Men jag kan lova att det inte alltid har funkat........

Jag har slitit mina gråa hårstrån men mest så har han givit mig glädje det får man inte glömma.....

Snäll & oskyldig?

2009 kom virvelvinden Ettan in i vårat hem.....

Då var det slut på friden i familjen, Garp skulle ju bli pappa   

    Det jobbet har han skött bra!

Hon har blivit en riktigt bra rottis.....eller jag menar malle så klart   

        Garp går ibland till skolan för att lära sig nya saker, här hos Frida Wallén.

Nu har vi sommaren framför oss vilket är en jobbig tid för Garp med all pollen och skit ute, men vi gör det bästa av situationen!  

Vintern är hans bästa tid!

    Kan man göra annat än att älska denna galenpanna?

Garp innan viktnedgången.....

Garp efter......

Jag avslutar detta inlägg med att säga ta hand om din hund!

Vad är viktigast för dig i ditt ägarskap? Tävla? Gosa? Ha en promenadkompis?

Jag vet vad som är viktigast för mig   

Men samtidigt vill jag säga att ha en allergi/rehabhund är inte alltid lätt!

Jag vill passa på att gratta resten av G-kullen idag och jag skickar en extra tanke till Caroline som hade brorsan Grim.

Grim fick för några veckor sedan somna en sista gång!

Men någon som fortfarande förgyller våra dagar är syrran Glimma......

Finaste bruden av dem alla.......

Hipp hipp hurra för G-kullen idag!!!!