Året var 1995 och jag köpte min allra första egna hund. Jag hade tittat länge på olika raser och jag valde mellan Berner Sennen hund och Rottweiler (fråga mig inte hur jag tänkte).

Det blev i alla fall en rottweilertik från Deminas kennel som skulle heta Kajsa.

Åhh vad jag var lycklig som nybliven hundägare till henne blott 21 år gammal utan erfarenhet alls.

Men vad sjutton jag gjorde mitt bästa för att hon skulle må bra!

Vi åkte på kennelläger och träningar.

Jag kommer ihåg ett kennelläger som jag skulle åka på när Kajsa kanske var 6 månader?

Väl där så satt vi alla hundägare och pratade om våran vecka framför oss med massor av hundträning och trevligt sällskap. Då kom det en kille med sin stora biffiga rottishanne och jag kommer ihåg att jag tänkte - wooooww vad tuffa de ser ut! Hunden var snygg likaså ägaren!

Han satt där i sina M90 byxor och lika snygg som föraren var lika trevlig verkade hunden vara!

Där startade min önskan att få en tuff tjänstehund inom Förvarsmakten, tänk vad ballt att få en merit i stamtavlan och ha en alldeles egen tjänstehund! Jag började kolla runt lite senare vad som krävdes för att få en certad bevakningshund och hur man skulle komma dit.

När jag läste på om bevakningshunden och vad den gör för nytta så blev jag mer och mer intresserad.......

Tiden gick lite och Kajsa passade inte som bevakningshund eftersom hon var döv från födseln.

Jag köpte en till hund cirka ett år senare hon kom från samma kennel och hette Maja, min plan att få en militärhund fanns med redan från början sen gjorde jag kanske inte så mycket åt den drömmen just då?

Åren gick igen och jag kom fram till att Maja inte heller skulle passa som bevakningshund eftersom hon var en rädd liten dam.

Ja ha två rottisar och ingen bevakningshund......Det var kanske inte menat ändå?

Året var nu 2006 och jag ville ha hund igen, jag började kolla på omplaceringshundar och eftersom jag kan vara lite (för) snabb ibland så åkte jag och kollade på en rottishanne på 1 år som låg ute för omplacering.

Jag ventilerade inte ens denna tanke med min dåvarade sambo utan gjorde allt på mitt sätt, med andra ord åkte och hämtade hunden för att ha honom på prov i ett par veckor.

Japp och så var man fast med honom och han blev min (hunden alltså) sambon kastade jag ut efter en stund!

Garp blev min tredje rottis dock min första omplaceringshund......

Och med honom kom jag till ett anlagstest för bevakningshund. Garp klarade alla delmoment på anlagstestet UTOM skottprovet. Med andra ord min tredje hund som jag så gärna skulle vilja köra upp som bevakningshund.

Men det gick inte denna gång heller. Så där nära hade jag aldrig varit tidigare, men en bevakningshund kan och får aldrig vara skottberörda. (Militären skjuter ju lite grann)

Då var det bara att gräva ner sig en stund igen och ta på sig "tyck synd om mig koftan"

Ja och nu gick åren igen och 2009 köpte jag min allra första Malinoistik Ettan. En ny ras och nya möjligheter?

När Ettan var 1 år började vi en bevakningskurs och hon klarade anlagstestet, jisses är detta sant ska jag få min allra allra första bevakningshund nu äntligen?

Vi tränade på från oktober 2010 - September 2011, det tar drygt ett år att lära hundarna allt det här.

Vi har verkligen tränat och legat i under denna period, helgerna har varit uppbokade och kvällarna likaså.

Sen kom dagen i september då det var dags för certprov, skulle allt hålla hela vägen fram?

Allt gick strålande MEN Ettan missade spåret dag 2 och det var ju tråkigt för det kändes verkligen som att snubbla på mållinjen.

Jag visste att det skulle vara ett nytt certprov i Oktober på Gotland och jag fick en plats på det, det var många turer fram och tillbaks om jag skulle åka eller inte. Jag beslutade mig i alla fall till att inte åka utan ta det lite längre fram. Men alla människor kan väl ändra sig eller hur? Sagt och gjort jag beslutade mig för att åka i sista sekund.

I fredags anlände jag till Gotland och på lördagen - söndagen var det certprov.

Jag tänker inte gå i detaljer utan jag tänker bara säga:

VI FIXADE DET!!!!!

Ettan är numera Försvarsmaktshund.

Kan ni tänka er 16 års väntan är över, jag har äntligen fått min allra allra första bevakningshund!

Undra om jag kommer bli lika cool som killen i M90 brallorna?

Dessa tre apporter betyder ganska mycket för mig!

De betyder att Ettan klarade provet.......

Nu ska jag träna hund när JAG känner för det framöver utan måsten och krav!

Jag vill passa på att tacka Nina för alla otroliga tips och träningstillfällen som vi har haft under denna period och hur vi har byggt upp henne i spåret och pratat om hur vi ska få henne lugn i basen.....

Jisses det höll hela vägen hem denna gång......

Jag är såååå lycklig och såååå trött nu!!!

    Tack till mina vänner på kursen, det har varit en rolig tid!