Nu är det dags att bli lite sentimental...

Jag vill passa på att tacka Er alla som hjälper och stöttar mig i min träning.

Herregud fattar NI hur jobbigt det är? Att med denna vikt som jag bär på att då köra NMT? Jag fattar det inte riktigt själv. Hur orkade jag överhuvudtaget att för 8 kg och si så där 9 månader sedan pallra mig iväg till det första passet? Jo, för JAG hade bestämt mig att må bättre och få bukt på min depressionen en gång för alla! Fattar NI också hur jäkla bra jag mår nu? Hur bra kommer jag inte att må sedan när jag orkar ännu mera?

Jag kommer aldrig glömma mitt första pass på NMT och jag kommer ALDRIG glömma träningsvärken efteråt! Jisses vilken smärta.....

Men jag bara älskar denna träningsform och träningsvärken hör väl till?

BRUNO - Tack för alla jättebra pass under dessa två rookie omgångar. Tack också för alla dina omtänksamma frågor på facebook hur jag mår när jag varit skadad och nu har nåt med hjärtat!

Tack Bruno för att DU bryr dig.....

ANNE-LI - Denna härliga kvinna som med sitt genom snälla sätt alltid bryr sig hur jag mår och alltid tar sig tid att lyssna. Tack också för de överraskande sms som jag fick när jag var på akuten med hjärtat.

Tack Anne-Li för att DU är en sån snäll människa

JENS - Som med alltid dina peppande ord får mig att må bra.

Jens som alltid säger snälla saker och lyfter människor till att må bättre.

Tack Jens för att DU får mig att må bättre

SUSSIE - Vilken glädjespridare på alla pass. Du verkligen får mig att tro på mig sjäv och att jag kommer att klara det.

Tack Sussie för att du peppar mig

MARATHON MIA - Vilken inspirationskälla du är! Alltid lika glad och trevlig. Kommer aldrig glömma när DU hejade på mig när jag sprang mitt första lopp Snöfemman.

"Kom igen Katarina, sträck på dig, stolt hållning"

Kändes helt overkligt! Du är faktiskt en helt normal människa (nja, kanske inte helt normal) För att springa 25 mil känns liiiite onormalt......

Tack Mia för att DU inspirerar mig

Vad hade jag gjort utan mina underbara och fantastiska träningsvänner?

ÅSE - Åse tog hand om mig på mitt allra första pass när jag inte ens orkade springa, denna snälla tjej som alltid hjälper alla andra.

Åse som alltid säger till mig att jag kommer fixa det.

Åse som alltid ropar "Kom igen Katarina" på passen.

Tack Åse för att DU hjälper mig att tro på mig själv

RITA - Av någon konstig anledning så hamnar alltid Rita bakom mig i löpningen på passen, Rita stöttar mig alltid, ibland med en hand på ryggen och ibland med några lyftande ord.

Tack Rita för att DU hjälper mig med en hand på ryggen när det känns tungt

HILLEVI - Vilken glädjespridare, jag blir alltid så glad av dig Hillevi.

Att läsa dina böcker får mig att undra hur har du klarat dig så bra, vilken styrka du har inom dig. Hillevi du är den som som har vågat ställa frågorna hur jag tog mig mod att gå till NMT och vad det var som fick mig att gå dit.

Tack Hillevi för att du berör mig till tårar med dina frågor och krönikor