Nu är det dags att bli lite sentimental...

Jag vill passa på att tacka Er alla som hjälper och stöttar mig i min träning.

Herregud fattar NI hur jobbigt det är? Att med denna vikt som jag bär på att då köra NMT? Jag fattar det inte riktigt själv. Hur orkade jag överhuvudtaget att för 8 kg och si så där 9 månader sedan pallra mig iväg till det första passet? Jo, för JAG hade bestämt mig att må bättre och få bukt på min depressionen en gång för alla! Fattar NI också hur jäkla bra jag mår nu? Hur bra kommer jag inte att må sedan när jag orkar ännu mera?

Jag kommer aldrig glömma mitt första pass på NMT och jag kommer ALDRIG glömma träningsvärken efteråt! Jisses vilken smärta.....

Men jag bara älskar denna träningsform och träningsvärken hör väl till?

BRUNO - Tack för alla jättebra pass under dessa två rookie omgångar. Tack också för alla dina omtänksamma frågor på facebook hur jag mår när jag varit skadad och nu har nåt med hjärtat!

Tack Bruno för att DU bryr dig.....

ANNE-LI - Denna härliga kvinna som med sitt genom snälla sätt alltid bryr sig hur jag mår och alltid tar sig tid att lyssna. Tack också för de överraskande sms som jag fick när jag var på akuten med hjärtat.

Tack Anne-Li för att DU är en sån snäll människa

JENS - Som med alltid dina peppande ord får mig att må bra.

Jens som alltid säger snälla saker och lyfter människor till att må bättre.

Tack Jens för att DU får mig att må bättre

SUSSIE - Vilken glädjespridare på alla pass. Du verkligen får mig att tro på mig sjäv och att jag kommer att klara det.

Tack Sussie för att du peppar mig

MARATHON MIA - Vilken inspirationskälla du är! Alltid lika glad och trevlig. Kommer aldrig glömma när DU hejade på mig när jag sprang mitt första lopp Snöfemman.

"Kom igen Katarina, sträck på dig, stolt hållning"

Kändes helt overkligt! Du är faktiskt en helt normal människa (nja, kanske inte helt normal) För att springa 25 mil känns liiiite onormalt......

Tack Mia för att DU inspirerar mig

Vad hade jag gjort utan mina underbara och fantastiska träningsvänner?

ÅSE - Åse tog hand om mig på mitt allra första pass när jag inte ens orkade springa, denna snälla tjej som alltid hjälper alla andra.

Åse som alltid säger till mig att jag kommer fixa det.

Åse som alltid ropar "Kom igen Katarina" på passen.

Tack Åse för att DU hjälper mig att tro på mig själv

RITA - Av någon konstig anledning så hamnar alltid Rita bakom mig i löpningen på passen, Rita stöttar mig alltid, ibland med en hand på ryggen och ibland med några lyftande ord.

Tack Rita för att DU hjälper mig med en hand på ryggen när det känns tungt

HILLEVI - Vilken glädjespridare, jag blir alltid så glad av dig Hillevi.

Att läsa dina böcker får mig att undra hur har du klarat dig så bra, vilken styrka du har inom dig. Hillevi du är den som som har vågat ställa frågorna hur jag tog mig mod att gå till NMT och vad det var som fick mig att gå dit.

Tack Hillevi för att du berör mig till tårar med dina frågor och krönikor

 

MarathonMia

26 december 2010 13:48

Du är helt fantastisk som BESTÄMDE dig. Det är det svåraste. Din skalla och ditt jävlar anamma har tagit emot pepp och motivation. DU har gjort allt jobbet! DU har låtit det hända och tagit det till dig. DU ÄR FANTASTISK!

http://marathonmia.blogspot.com

KAT

27 december 2010 18:07

Ja visst är det bra när man bestämmer sig! Det gjorde ju du också:)

Tack snälla Mia det är du också:))

 

Anne-Li

26 december 2010 16:49

Katarina, jag säger som Mia. Det svåraste är att bestämma sig, att ta sig till träningen. Och det har du gjort, och du har kommit även när du varit skadad bara för att titta på passen. Du har en glöd och en vilja som är enorm. Jag har aldrig, och kommer aldrig att tvivla på din förmåga!! DU ÄR FANTASTISK !

http://www.absolutanneli.blogg.se

KAT

27 december 2010 18:09

Jag tog mig minsann till träningen:)
Jag är så glad att jag fått lära känna er alla goa människor på NMT.))

Kram

 

rita

28 december 2010 12:34

tack själv för att du finns och för att du är en fighter och sann inspiration. nmt-passen skulle vara såå mycket tråkigare utan dig

http://witnessthefitness.sportsblogg.se

KAT

28 december 2010 14:53

Hur tränar du nu? Vilar och så eller tränar som vanligt??

kram kram

 

rita

28 december 2010 23:44

jag har ju tatuerat mig den 16:e, efter det har jag haft träningsförbud i två veckor. men i veckan tänkte jag börja lite lätt på gymmet. fitness24, finns lite överallt och kostar 200 i månaden, mycket bra. nmt uppstart efter nyår. hur mår du då? hoppas du har haft fin jul. kram!

http://witnessthefitness.sportsblogg.se

KAT

29 december 2010 18:59

Vad blev det för tatuering? Kul.....
Jag mår bra men måste kolla hjärtat lite:(

Kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jisses vad detta år har gått fort det känns som igår som valparna låg i lådan och diade. Men det har gått ett helt år nu.....Och de rackarna har fyllt 1 år!! Grattis önskar flocken Thorén       Grattis också till B´Mixa som till...

Flocken Thorén        Januari 2011 har blivit februari 2013 - Foten är inte helt återställd efter detta!     April 2011 har blivit februari 2013 - Totte kan själv nu!     September 2011 har blivit februari 2013 - Samma diagnos ingen sk...

Det är så fantastiskt att gå promenad med hundarna i det krispiga vädret och höra löven prassla under skorna!   Denna blogg ligger ganska långt ner på prioriteringen i mitt liv just nu. Men vem vet när den ges plats igen ...

Hösten är ju helt fantastiskt underbar! Finns det något vackrare än löven på hösten och snön på vintern? *love*   För ganska precis ett år sedan var jag på Mickelmäss och hittade de gamla bilderna därifrån, se (och njut)                ...